Mina barn

Inatt hade jag en mycket märklig dröm. Livet var som vanligt, sambo och mina två barn. Men så fick jag ett samtal från myndigheterna att mina två äldsta barn kanske var redo att flytta hem igen. Jag fattade inget, vadå mina äldsta barn? Joakim och Anna hette de. 16 och 14 år gamla. Jo tydligen var de mina barn. Jag hade inget minne överhuvudtaget. Och försökte räkna på hur ung jag måste varit när jag fick dom. Jag fattae ingenting. Barnen hade det bra, de var fosterhemsplacerade tillsammans hos en som jag gick i samma bvc-grupp som. Jag ringde till henne och frågade om barnen ville flytta hem till mig. Men L ville inte släppa dom, de var ju som hennes egna barn nu. Jag tog reda på anledningen till varför jag förlorat barnen. Min egen mamma hade ringt till socialen och sagt att jag inte var kapabel att ta hand om barnen. Och när socialen hade omhändertagit barnen så skrev de i sin rapport att barnen var helt nerlusade, dåliga kläder och var magra. Även om jag inte kunde minnas att jag fått barnen visste jag helt säkert att det inte var sant! Så illa tog jag inte hand om mina barn! Så det jag startade kampen om att få hem mina barn. Hur skulle de få plats i huset? Ja men då fick barnen dela rum såklart. Men L ville verkligen inte släppa dom ifrån sig, hon grät och grät och jag sa att jag vill inte ta detta till domstol men jag blir så illa tvungen om du inte ger mig mina barn. Jag ville inte skapa bråk och ovänner.
 
Sen vaknade jag.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mitt livsverk

En blogg om mina barn, livet och handarbete

RSS 2.0